jennyahlström

Egentligen borde jag hata dig, men nej.

För att jag ska hata dig krävs så himla mycket mer.

Vi båda har haft våra brister, men mest jag, förlåt.

I vissa stunder har jag verkligen önskat dig allt ont, och ja jag menar det.

Men ändå kan jag inte, du har verkligen vart en ängel för mig en gång i tiden.

Hjälpt mig upp på fötter igen, och hur jävla tacksam var jag då? Inte ett jävla dugg.

Jag svär på allt, du har vart som min bror hela tiden, jag har alltid tyckt om dig.

Vi båda har gjort fel, i början var det nästan bara jag, nu är det nästan bara du.

Jag ångrar att jag slutade svara på dina sms, jag ångrar att jag blev så jävla sur på dig, fast jag hade all rätt och vara det.

Det hade du också för den delen.

Jag vet att jag har sagt det 1000 gånger förut och jag håller kvar orden.. förlåt, jag saknar dig.

Hade jag fått bestämma så hade det inte slutat såhär, men du har ju din vilja också.

Men tack för allt, tack för tiden med dig. Du har verkligen förändrat mig.

Utan dig så är det ganska tveksamt att jag hade stått här idag.

Snälla, jag skulle seriöst göra vad som helst för att känna dina läppar mot mina, en sista gång.

Man inser verkligen inte vad man har förens man har förlorat det.