jennyahlström

Måste bara skriva av mig ibland, för ibland orkar man bara inte mer. Jag vet att allt förändras, hela tiden. För varje dag som går händer nya grejer utan att man ens tänker på det. Men det konstiga är att man kan gå från toppen till botten på en halv sekund. Men aldrig tvärt om. Och just nu går tiden så jävla fort, så jag hinner inte ens tänka. Och jag vill inte inse sanningen. Kärleken har jag lämnat nu för min del. Man får aldrig den man vill ha så det är inte ens värt att kämpa längre. Orkar bara inte och jag pallar inte alla falska människor. Man kämpar så hårt för en person man så gärna vill ha tillbaka och inte kan leva utan, men den märker ingenting. Och tror inte på orden man säger. Många kvällar har slutat med tårar sen lite över ett år tillbaka. Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen för hur mkt jag än försöker så får jag inte ut allt i ord och det hjälper inte ett skit. Vad jag än gör så har jag ändå alltid den där deprimerande känslan inom mig. Och det är pga dig. Du har sänkt mitt självförtroende mer än någon annan gjort förut och du, allt du sa sitter fortfarande kvar i min skalle och spelas alltid upp på nytt så fort jag är ensam. Egentligen spelar det ingen roll vad jag gör nu och eftersom den här texten fortfarande inte hjälper så ska jag sluta skriva.