Efter ett år inser man att man inte längre kan stanna kvar på samma plats..

Gud va dålig jag har blivit på att uppdatera. Fyfan. Men iaf, Ewelina kommer vilken sekund som helst tror jag. Vet fan inte vad vi ska göra men som vanligt kommer vi på ngt. Och imorgon är det skola igen. Gud vad jag inte orkar. Önskar att lovet var längre.
vägen går framåt, stegen är tagna.
Det är bara att glömma och gå vidare.
Bitar börjar falla på plats igen.
Hur ska jag någonsin våga ge mig in på kärlek igen efter allt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0