jennyahlström

Livet har inte varit lätt dom senaste åren, och speciellt inte dom två sista. Man försöker göra sitt allra bästa för att få allt bra igen, men allt är redan sagt och gjort. Visst, i nu läget är det mesta förlåtet, men ingenting är glömt. Sen finns det dom man aldrig kan förlåta. Allt som finns kvar nu är en stor skuld över det hela, över oss alla. Det här är inget säkert ställe att leva på längre. Om jag kunde skulle jag göra det här ogjort. Och jag skulle aldrig tagit kontakt med vissa personer, och aldrig gått hit och dit. Jag vet själv om mina misstag, och hur svårt det är att känna hur man går sönder inombords. Man testar nya grejer och förstör sig själv, i för tidig ålder. Man inser inte vad man håller på med förens det går riktigt illa. Och då kommer man att ångra sig. Och då har man ingen annat att skylla på en sig själv. För man har en egen vilja, även en egen självkänsla. Och jag vet att ingen av oss vill det här. I nuläget hittar man nästan ingen med självförtroende längre. Och det syns på folk. Dom börjar sprida rykten för att trycka ner andra, och folk går och tror på det också. Utan att ens ha träffat personen, utan att ens känna den. Alla intryck man får av folk är rykten. Är det så svårt att bara lämna det förflutna och gå vidare och sköta sitt eget? Om man ska lägga sig i andras liv, hur mycket har man själv då? Gör något kul av tiden vi fått, för livet är kort om man tänker på hur länge man sen ska vara död. Det här är bara slöseri, skärp er förfan..