jennyahlström

3 månader sen nu, du vet inte hur svårt det är för mig. Tänk tillbaka, när jag var liten. Då stog du och jag närmre varandra än någonsin, nu känns det som att det är 1000 mil mellan oss. Det känns som att jag inte känner dig längre. Det jobbiga är att ingen förstår heller, jag försöker förklara men jag får inte ut det i ord. Du är ju en sån som ska stå mig nära. Men du verkar inte ens ha nöjet till det längre. Du verkar inte ens bry dig om mig eller nån annan. Förstår du inte varför jag aldrig är hos dig längre? Ser det där ut att vara ett bra ställe för mig? Jag väntar ju bara på att du ska höra av dig. Jag har en känsla av att du aldrig ens tänker på mig. Jag orkar inte med det här längre, så fort jag börjar tänka på dig så förstör det hela min dag. Undrar vad som hade hänt om det aldrig hade blivit såhär. Jag saknar att va hos dig hela tiden. Men så som det är nu så går det ju förfan inte, helt utan att överdriva. Jag vet inte ens vart jag har dig längre, allt blev så fel.. jag vill att det ska vara precis som för 3 - 4 år sen, snälla? :(